När tre blir fyra

Idag är det så varmt att man lätt luras tro att det är mitten på juli, sisådär 19-21 grader i vattnet och en badklippa vore "the place to be".

Men det är det ju inte. Troligen rätt kallt i vattnet och in facto bara slutet på maj. Men idag är det shortspremiär för mig! Ett par gröna shorts som sitter lika bra idag som för två år sen när jag köpte dem. Eller bra, de är så att säga baggy alltså för stora. Det fina med det är att jag alltså är i närheten av min före-graviditeten-kropp och det är alltså sant det där med 9 månader upp, 9 månader ner. Att magen fortfarande är lite mjuk är väl en annan sak, men jag känner mig hyfsat stark igen.

Imorse (tror jag att det var...) så diskuterades generationsskillnader med etnolog Ida Hult på Morgonpasset i P3. Främst skillnaderna mellan 70- talister och 80- talister uppfattade jag det som. Men det omfattade nog även andra årgångar och decennier.
Själv är jag ju 80- talist född innan -85, inte helt oväntat (tyckte jag i alla fall) så kan man dela in 80- talisterna så: innan och efter 1985. Signifikant för min generation är individualismen, men också vår "revolution" mot våra föräldrar som består i att uppskatta kärnfamiljen; vi gifter oss och döper våra barn som aldrig förr. Experten i fråga jämförde de tidiga 80- talisterna med 20- och 30- talisterna...

Och jag känner igen mig. Visst är jag individualist, även om jag tycker att solidaritet är mycket viktigt. Och jag sneglar som vuxen uppskattande på den generation som mina farföräldrar tillhör. Lite likt UnderbaraClara som hyllar den starka hemmafrun, men inte tycker att matlagning/städning/barnuppfostran bara ska ligga på kvinnan. Men just det här att laga mat från grunden, odla hemma, uppskatta närproducerat, tänka långsiktigt och inte bara kasta sig in i konsumtionshetsen.

Fast när det gäller konsumtion är jag nog ett hyfsat dåligt exempel, även om jag säkert inte är värre än nån annan. Dock är det ytterligare en sak som är mycket viktig för mig: trygghet.
Jag vill att jag och min familj ska kunna känna sig trygg.

Om vi nu ska rikta in oss på mig enbart, så är jag en obotlig nostalgiker. Jag gillar förvisso utveckling och att snegla på framtiden, men jag trivs väldigt mycket med att gå och fundera på det som varit. Nu har jag kanske också kommit upp i en sån ålder och i en sån livssituation med barn och allt, att jag därför går runt och tänker på min barndom. Nästan varje dag stöter jag på saker som påminner mig om det barn jag var, hur mina föräldrar och far-/morföräldrar var.
Vad vi gjorde, åt, sade, lukter, ljus och ljud som direkt tar mig tillbaka till händelser och situationer.

Som dessa Mårbacka- pelargoner jag köpt idag. Tantiga hade jag avfärdat dem med för 5 år sen. Idag symboliserar de något mysigt och tryggt, påminner om varma sommardagar hos min farmor och farfar eller gammelmormor.
Dessutom tycker jag att de är vackra. Vilket likt min relativt nyfunna kärlek för lantlig inredning (för bara fyra år sen hade jag definitivt valt ett högblankt, modernt kök, inte intressant idag) sannolikt också kan förklaras lita av  shabby chick- eran som varit.

Blekrosa Mårbacka i vårt köksfönster.

Dagens middag fick bli fiskburgare, gjorda på såna där fisktärningar som man köpa frysdisken och potatismos där potatisen kokat ihop med purjo, ärtor och morötter. Och så ett par ägg, massa dill samt lite salt och peppar.
De kokta morötterna serverades vid sidan om, men det andra mosades ihop och stektes i smör (riktigt smör!).

Till det tänkte jag briljera med att sno ihop en egen limemajo. Vilket jag också gjorde, tyvärr utan att ha plockat fram limesaft och ägg i god tid. Dvs. ingredienserna hade olika temperatur och därmed blev majonnäsen lite väl rinnig. Typiskt!

Men bortsett från det så blev middagen mycket lyckad, smakerna gick så bra ihop och Tilda (som var den som ville ha hamburgare) åt glatt alltihop.

Clara har precis avslutat sin tvårätters lunch: couscousgryta med fisk och banan till efterrätt.

Hon har det bra hon.
Och det där med bordsskick. Äsch!

Tilda har lite skrivövningar såhär på morgonkvisten.
Nästan alla namn innehåller K, T, A, O, V tror jag, märkligt nog även Tildas egna namn.

Fast på bilden ser det ju nästan ut som att hon faktiskt skrivit T-I-L-D-A, fast med L:et uppochner.

En otroligt lång arbetsdag är till ända. Jag har haft stalljouren i vårt stall och samtidigt jobbat på ridskolan. För att göra det lite lättare så har jag låtit mina grupper rida ut idag, likväl så har jag ridit ut på en av storhästarna som tät. Vädret har varit strålande, soligt och sommarvarmt. Det var först i bilen på väg till sommarbetet som jag insåg att jag druckit för lite.

Sommarbetet, ja. Idag har jag och pappa kört Certina till sommarbetet, nu ska hon ha sommarlov i minst tre månader!

Tilda fixar det där med att byta DVD själv iklädd sin nya Pippi- pyjamas (H&M), succé!

Clara provar sin nya hoodie (Åhléns), iklädd Tildas gamla pyjamas från Lindex, 2009. Jag drog till med stl 74/80 på hoodien och förutom att den är lite vid och att jag fick vika upp ärmen ett snäpp, så satt den bra. Jag upphör aldrig att förvånas över att hon blir större. Även fast det är förväntat och helt naturligt. Tokigt, som Tilda skulle ha sagt.

Den sista bilden är ett försök att visa upp en av de två plagg som jag köpt till mig själv: en grå, guldskimrande trikåtröja från Lindex. Mjuk med fint fall. Känns användbar. Fast på bilden ser den ju inte så spännande ut. 

Fick lite "feeling" och shoppade loss. Vi for till Skärholmen och skulle köpa löpskor till O samt sandaler till Tilda, typ.

Med oss hem följde ett gäng barnkläder. Hade lite oanvända bonuscheckar på H&M, samt rabatt på Lindex. Men de bästa fynden tror jag vi (jag) gjorde på Åhléns: jag skulle kunna köpa nästintill alla barnkläder där!

Nå, vi har haft en riktigt bra dag, hela familjen tillsammans. Det var länge sen vi gjorde nåt liknande, och barnen skötte sig i alla fall mestadels. Tilda hade dock lite svårt att acceptera det där med att man inte kan få ALLT man pekar på. Hm.