När tre blir fyra

Så är jag åter i sadelletartagen. Innan B:s bortgång var jag helt säker på att jag inte skulle behöva köpa en ny sadel på väldigt länge. Istället sålde jag hans fina dressyrsadel förvissad om att

1. Jag inte skulle köpa en ny häst på många år.
2. Om jag väl köpte en ny häst så skulle sadeln inte passa.

Man kan väl säga som så att jag hade fel! Jag köpte ny häst mot alla odds och sannolikt hade nog min Prestige Top Dressage kunnat passa till Certina. Ett tag i alla fall.

Jag hade också tänkt att sälja den Stübben allroundsadel som jag hade som andrasadel till B, men den är ganska oattraktiv på marknaden varför den blev liggande och sedan kom till användning vid insittningen av Certina. Problemet är att den är på tok för svängd för hennes rygg, så det går inte att fortsätta använda den. (Dessutom är det en j-kla obekväm sadel, men det är en annan femma)

Nu har jag kikat runt på bättre begagnade sadlar, läst och jämfört. Nästan slagit till på en Thorowgood T4 Allround från Hööks, men ändrat mig i sista stund och av en händelse surfat in på MyOne. Där hade de tydligen halva priset på en Wintec 500 CC hoppsadel och precis som T4:an så är bomvidden ändringsbar, så med lite tur så räcker den sadeln i mer än säg ett halvår.



Så för knappa 3000 kr har jag nu beställt en svart hoppsadel! Jag hade en idé om att köpa en Bates-dito då jag vet att en sådan legat bra på Certinas halvsyster. Men om jag inte är ute och cyklar så är Wintec 500 nästan samma sadel fast i syntet, så nu håller vi tummarna för att detta funkar! 

(En annan idé är Prestige GP, men det känns lite saftigt att lägga ut 12-14 000 på en begagnad sadel till en 3-åring...)

(Bortse nu från min konstiga min...)

Idag hängde jag lite med Certina i hagen.
Den första tiden hos oss brydde hon sig inte nämvärt om min närvaro, människa som människa tycktes hon tänka. Men ju mer jag hanterat henne desto följsammare har hon blivit, nu så pass att hon kommer när hon ser mig. Och följer mig när hon är lös i ridhuset eller som idag, i hagen.

Jag tror mycket på att hästen måste funka från marken för att funka uppsuttet. Förtroende och respekt är viktigt, och med Certina är det inget problem. Hon är en sån häst som är tillgiven, som gärna vill stå och mysa.
Inte särskilt svår att tycka om!

Därmed inte sagt att allt funkar prickfritt. En sak som vi får jobba på är något så simpelt som att lyfta hovarna. Speciellt bakbenen kan hon kinka med, och jag har ännu inte riktigt förstått varför. Så dagens lilla övning var att raspa hovarna, något hon förvisso gjort många gånger men ännu inte accepterat helt.
  Och det gick fint! Efter en stund...

Men jag älskar verkligen den här lilla hästen.

Först idag invigde jag min fina Kitchen Aid i färgen "Candy Apple Red"! Fick den i julklapp(!) och hade väl tänkt att jag skulle bakat bröd och provat degkroken som ingick det första jag gjorde. Jag har inte riktigt haft ro att baka, men bestämde mig imorse för att i alla fall svänga ihop en kladdkaka. En sån där "finkladdkaka" gjord på mörk choklad, typ chokladfondant.

Sagt och gjort.
Jag kan meddela att kladdkakan blev supergod och min KA är fantastiskt smidig. Och underhållande för en 5 månadersbebis att titta på!

Tilda börjar närma sig 3 årsdagen, kan man väl ändå säga. Om lite drygt 2 månader får vi fira hennes födelsedag, vilket också känns sanslöst.

Man kan väl sammanfatta det som så att tiden inte går långsammare för att man får barn. Tvärtom.

Och Tilda var även hon med till BVC igår, uppförde sig exemplariskt. Fick låna en låda med leksaker, lekte snällt med dem medan Clara fick sina sprutor och sedan plockade hon lika snällt ihop leksakerna i lådan och bar dem till skåpet som hon såg att de togs ifrån. Fantastiskt! Hemme krävs det ju en hel del övertalning innan hon plockar ihop efter sig.

Men jag hann även mäta henne, och om jag nu läste av mätstickan rätt så är hon kring 99 cm lång!
Vi får se om hon hinner bli hela metern lång innan sin födelsedag.

Jodå, helt plötsligt är hon 5 månader gammal! Hon som nyss var alldeles ny, kan helt plötsligt sitta själv korta stunder, backa på mage, jollra nyanserat, passa saker mellan händerna, stå i plankan korta stunder, rulla från mage till rygg, skratta, äta majskrokar m.m. Lilla Clara har också, idag, fått sin första lilla tand! Ännu bara ett litet riskorn där i nedre käken, men ändå.
Första tanden!

Och vi var till BVC igår för 5 månaderssprutorna och vägning/mätning. 63 cm lång och 6,5 kg tung, och sprutorna tog hon med en klackspark... nåja, hon grinade illa vid första sprutan och började gråta lite efter andra, men det gick snabbt över. Hon var allmänt väldigt glad under BVC-besöket, vår lilla pärla.

Idag smakade hon faktiskt majs-och potatispuré för första gången, och gillade det! Det går framåt på den punkten också, även om hon fortfarande avskyr nappflaskan. Men snart kanske vi kan våga lämna henne hos barnvakt så vi föräldrar kan få gå på bio och göra saker själva utan barn nån kväll.

Ikväll blev det löshoppning igen, tredje gången för Certinas del!
Och denna gång blev hon riktigt taggad när hon kom in i ridhuset och såg löshoppningsbanan, så det verkar som hon tycker att det är kul.

De första sprången blev på lite kort avstånd mellan hindrena, men hon löste ändå andra hindret fint tycker jag. Speciellt då hon förra gången introducerades till oxrar och hade lite svårt att förstå hur hon skulle ta sig an dem.

Kul är det i vilket fall, riktigt kul att jobba med vår lilla häst!

Äntligen kom ett bevis på att Walk Off The Earth's covervideo på Gotye's "Somebody I Used To Know" är på riktigt. Alltså, det går att spela 5 pers på en gitarr. Sen har de uppenbarligen lagt på ljudet till videon i efterhand, och sannolikt redigerat en del, men de röster som hävdat att hela upplägget är fejk borde tystna nu. 

WOE blev inbjudna till "Ellen" efter påtryckningar från deras fans och sannolikt vägde de dryga 30 miljoner visningarna på YouTube rätt tungt också! (Avsnittet visades i USA den 23 januari i år)

Nu när barn nummer två får återanvända alla saker som vi köpte när barn nummer ett kom så har jag många gånger tänkt på vad som var de bästa köpen.


1. Emmaljunga City Cross med ligg- och sittdel.
Den är en riktig slitvarg som tar sig fram (nästan) överallt men ändå är lätt och smidig. Rymlig i både sitt- och liggdel, samt en stor fördel att den är vändbar. Både Tilda och Clara har övernattat i liggdelen som är likvärdig en liten säng.


2. Babyskydd från Akta Graco med bas.
Den användes flitigt med Tilda då vi också hade en sulky som babyskyddet kunde fästas på. Fungerade också som en babysitter när vi var borta. Sen är det självklart oumbärligt med ett babyskydd för bilåkandet!

3. Spjälsäng från IKEA med avtagbar sida.
Tilda använder den ju faktiskt fortfarande, även om vi länge sagt att vi ska låta Clara överta den och köpa Tilda en juniorsäng. Men Tilda trivdes som fisken i vattnet när vi lät henne sova i egen säng, och jag sover bäst utan barn i sängen. Så jag hoppas att även Clara kommer sova gott i spjälsängen.

4. Bärsele.
Här kan jag ioförsig önska att vi köpt ett mer ergonomiskt bärsele än BabyBjörn, t ex Manduca som vi lånade när Tilda var kring året fyllda. Men gud va smidigt det är att ha ett bärsele att snabbt sno på sig när bebisen inte vill va själv eller när man ska gå en kort hundpromis med vaken bebis. Eller när bebisen är trött och inte kommer till ro när den ligger själv.


5. Skötväska Skip Hop
En bra skötväska har mycket fack, och fack som passar för ändamålet. Vår Skip Hop rymmer det mesta, det är lätt att hålla ordning och den är smidig att hänga på vagnen, såväl Emmaljungan som vår P&T. Och så har den ju också en riktigt bra skötdyna.

Något som jag också är nöjd med är inköpet av skötbord att ställa på badkaret, trångbodda som vi är. Claras favoritplats näst min famn har varit just det skötbordet.


Andra nödvändigheter är såklart kläder och handdukar. Vad gäller bodies föredrar jag dem med amerikansk halsringning, tunna hjälmmössor med knytband är bra att ha, vindtäta fleeceoveraller där händer och fötter kan slutas in passar både i bärsele och vagn och strumpbyxor är bättre än byxor och strumpor på små bebisar. Strumpor tenderar ju ständigt att åka av de små bebisfötterna! Handdukar då, vi köpte ett gäng 2 kronors-handdukar på IKEA när vi väntade Tilda, och de går åt. Till skötbordet och till att torka bebiskräks. Även ett gäng små frottetvättlappar är oumbärligt till just spyor m.m.

Det onödigaste då? Amningskudden. Jag har nästan aldrig använt den och tyckt att det varit smidigt att sitta med den. Och när övriga bebisgrejor åkte fram i somras så blev amningskudden kvar i källaren.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/kvallsoppet?title=kvallsoppet_del_1&videoid=2143688&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Om nån missade Kvällsöppet igår. Debatt om först Juholt, sedan om Rolf-Göran Bengtsson, Jerringpriset och huruvida ridsport är en sport att jämställa med simning, skidåkning eller ishockey.

Vad säger man? Ishockeyspelaren Mathias Månsson representerar uppenbarligen en stor del av den svenska befolkningens uppfattning om att ridsport inte är nån sport eller ens existensberättigad. Jag läste kommentarerna till denna artikel i SvD och förvånades, men jag lever nog lite in en bubbla tänker jag.
  För jag har många gånger träffat folk utan insyn i ridsporten, men sällan någon som ifrågasätter ryttarens prestation. Vanligen brukar man bara få höra att hästar är stora och läskiga, att de bits fram och sparkas bak. Detta sägs oftast följt av ett lite osäkert "Hehehe", ett erkännande om att de själva aldrig skulle våga sig i närheten av en häst och ögon som avslöjar att de är något imponerade av de tjejer/killar som faktiskt vågar rida och hantera hästar.

Kanske gäller även detta för herr Månsson? För om han någon gång suttit på en häst hade han nog förstått hur svårt det är. Eller ännu bättre, om han fått äran att rida in en häst så hade han kanske förstått hur mycket jobb som krävs innan hästen ens kan tävla, och hur mycket mer som krävs för att ett ekipage nånsinn kommer tävla EM.

Jag är innerligt trött på att de bilder jag tar med min HTC blir så kassa. Redan när jag bytte från min SE för ett och ett halvt år sen så blev jag besviken över bildkvalitén, då jag tidigare kunnat ta mobilbilder som nästan var i klass med vår kompaktkameras.

Så nu funderar jag: vilken smartphone ska man välja för att få bra kamera? En kamera som klarar taskigt ljus, som kan zooma och inte tar evigheter innan bilden tagits?

Iphone?

Clara ligger brevid mig i soffan, lite hastigt nedlagd då jag skulle försöka nå min telefon som ringer. Jag svarar och vänder mig om för att försöka lägga henne bättre då jag tror att hon kommer bli missnöjd annars. Men detta är vad jag ser, en djupt koncentrerad bebis som noggrant undersöker tvättlappen på vår filt.

Ibland är det de enklaste grejorna som gör det!

Tilda kämpade tappert med mockningen. Och med att göra utgrävningar i våra spångångar...

I lördags hälsade vi på hemma hos mormor och morfar, och de två tjejerna på bilden underhöll sig med Duplo (bla). Duplo som jag och mina syskon lekt med, likväl som våra kusiner (70-talister).

Duplo och Lego måste vara bland de bästa leksakerna.

Men om vi nu inte ska lyfta leksaker till skyarna så vill jag också konstatera att systrarna äntligen kan leka lite tillsammans. Clara vill ju mest stoppa saker i munnen, och det mest avancerade hon gör är väl att flytta saker mellan händerna. Men hon studerar sin storasyster grundligt, och storasyster roas av att lillasyster blir glad.

Hur kul kommer de inte ha om säg nåt år? Och hur mycket borde jag njuta av lugnet nu jämfört med vad som väntar?

Idag kunde vi äntligen inviga Tildas julklapp: snowracern!

Så mycket snö som kommit här inatt, det är otroligt. Ett par decimeter tror jag att det är, och när vi skulle gå iväg imorse vid 9-tiden så kunde jag knappt köra vagnen från trapphuset till den plogade vägen...
  Och vi fick kämpa en hel del för att komma fram till skidbacken, där vi uppenbarligen var de första att åka idag (och kanske i år med tanke på att snö varit bristvara?). Skidbacken ligger nämligen längs elljusspåret och snön låg djup där. Något tungt att putta barnvagn kan jag säga.

Men å va kul det vara att åka snowracer!

Jag köpte ju en Belly Bandit att ha efter min senaste förlossning. Underbar var den! Framförallt stödjande, och visst drog magen ihop sig snabbare.

Det som är negativt med Belly Bandit är dels att den är så dyr och dels att man rätt snabbt krympt ur den, så att säga. Det tog mig knappt 1,5 vecka innan min gördel var för stor. Och jag sålde den sen så att jag fick tillbaka ungefär 70% av inköpspriset.

Men till saken då: idag fick jag ett nyhetsbrev från Babykoncept och där landade mina ögon på ett alternativ till Belly Bandit- en Belly Binder! Känns nästan som en rip-off, men det har förvånat mig att det inte funnits någon billigare variant tidigare. Huruvida den funkar lika bra vet jag ju inte, men den ska räcka längre om jag förstår det hela rätt.


Belly Binder, 395:-